Vi pratar inte tillräckligt om det här. Alla de där kommentarerna man slänger ur sig mitt i ett projekt, som man verkligen tror på i stunden, men sen, 10 minuter senare... inser man att man kanske inte tänkte hela vägen...
Vi behöver gå igenom det. Känna att vi inte är ensamma om den här saken. Inte de där perfekta bilderna, inte "före och efter", utan det som händer däremellan! Du vet, när man står där med en pensel i näven, lite för mycket självförtroende och noll konsekvenstänk.
För det finns en sak alla som håller på med DIY och inredning har gemensamt: Vi säger gärna saker som låter jättebra i stunden (och som inte riktigt håller).
Här är några klassiker (och kanske smärtsamt igenkännbara):
Det här går snabbt!
När man säger att Jo det här går snabbt! med 100% övertygelse redan innan man ens börjat, letat fram verktyg och innan man ens förstått vad det är man håller på med.
Det här går snabbt, betyder egentligen: Vi ses om 13 timmar och ett par mindre sammanbrott.
Jag behöver inte mäta!
Man tittar. Man känner. Och så chansar man!
Man håller upp något mot väggen, lutar huvudet bakåt lite, kisar och känner att Joodå, men det ser nog rakt ut.
Resultat: Sned hylla, sneda krokar. Snett liv... Enda räddningen är att övertyga sig själv om att det är charmigt.
Det där fixar jag sen!
Spolier: Det gör du inte.
Den där lilla detaljen du tänkte att Äsch, det syns knappt. Den syns. Varje dag. För alltid.
Det här blir exakt som på bilden!
Mm... men vet du vad?! Det blir ofta bättre! För det blir Ditt.
Här har ju Pinterest förstört för oss lite grann. Det är bilder ur perfekt vinkel, perfekt ljus, perfekt färg och en ännu mer perfekt färg. Sen gör man det själv, och det blir... något annat... Men, helt säkert blev det mer personligt, lite mer levande och ärligt talat, ofta ganska mycket mer intressant!
Jag ska bara...
I särklass den farligaste meningen som finns. "Jag ska bara måla lite", "Jag ska bara flytta en sak"...
2 timmar senare: Du har möblerat om hela rummet och ifrågasätter dina livsval.
Och ändå... gör vi det igen. Trots färg på händerna, damm överallt, projekt som spårar ur... så gör vi det igen.
För det är något speciellt med att skapa någonting själv.
Att testa, ändra, misslyckas lite, och ändå till slut landa i någonting som känns rätt.
Även efter alla de stunder där färgen inte täckt, skruven inte har passat, man ifrågasätter hela sin existens, så händer oftast någonting.
Det vänder. Det börjar likna någonting! Och plötsligt, så blir det ju faktiskt riktigt bra! Och då kan du stå där med stoltheten sprutandes ur öronen och känna att det där har Du gjort! Den känslan är ju helt fantastisk!
Vad är det mest klassiska du sagt mitt i ett DIY-projekt, som du fått äta upp direkt efter?!