Vi alla säger samma sak: "Jag vill ha det lite enkelt, stilrent och harmoniskt hemma". Men verkligheten? Den är... lite mer kreativ.
För någonstans mellan Pinterest-drömmar, spontanköp och "den här var ju rackarns så fin att lämna kvar", så händer någonting. Hemmet börjar leva sitt eget liv. En kudde blir tre, en hylla blir full. Ett litet projekt blir plötsligt... hela köket.
Och det är ju det som är grejen. Inredning handlar sällan om regler. Det handlar om känsla, impulser och ibland ganska tveksamma beslut som man i efterhand väljer att kalla "personlig stil".
Vi trot gärna att vi har en tydlig stil. Att vi är konsekventa. Att vi vet exakt vad vi håller på med och även precis på pricken vad vi vill. Men innerst inne? Då är vi nog alla kanske lite mer Det här blir snyggt! och Vi testar och ser vad som händer.
Så nu är det dags att ta reda på sanningen! Inte den du visar upp, utan den du faktiskt lever i.
Vilken typ av inredare är du egentligen?
PERFEKTIONISTEN
Du har kuddar som matchar.
Du har färgskalor.
Du har... regler.
Ingen får sätta sig i soffan utan att du får mental klåda över att kuddarna rivs omkull och filten skrynklas.
Du äger:
- 47 prydnadssaker som står exakt rätt
- En pläd (som bara är för syns skull)
- Ett hem som ser ut som en katalog
Problem: Du vågar knappt leva i ditt eget hem.
SAMLAREN
Du älskar loppis.
Du älskar fynd.
Du älskar... allt.
Ditt hem är en blandning mellan 1800-tal, 90-tal och något du inte riktigt vet vad det är. Och varje gång någon undrar Behöver du verkligen den där? så svarar du att Du har en vision...
Problem: Visionen är fortfarande lite oklar.
JAG-TAR-VAD-JAG-HITTAR-TYPEN
Du planerar inte. Du känner.
Du går in i en butik och tänker "Den där? Ja. Varför inte."
Hemma:
- Ingenting matchar
- Allt funkar ändå
Problem: Du kan inte förklara hur du gjorde.
MINIMALISTEN (som inte riktigt lyckas)
Du vill ha det avskalat.
Lugnt.
Rent.
Men sen... Den där var ju fin. Och den här... Den här kanske?
Plötsligt sitter du där med en "minimalistisk" hylla... med 23 saker på.
Problem: Du är minimalist mest i teorin.
RUSTIKT KAOS MEN GÖR DET MYSIGT-TYPEN
Du älskar:
- Slitet
- Nött
- "Det ska se levt ut"
Du kallar det charm, patina, personlighet.
Andra kallar det mer "Ska det vara så där... eller?"
Problem: Du ser inte längre skillnad på snyggt slitet och 'behöver kanske dammas...'
Så... vilken är du? Eller spelar det egentligen någon roll?
Det troliga är att du kanske känt igen dig lite för mycket i minst en av ovan nämnda typer. Kanske flera. Kanske alla fem på samma gång, beroende på dag, humör och senaste loppis-besöket.
Och vet du vad? Det är exakt så det ska vara! För sanningen är att de mest intressanta (och avkopplande) hemmen aldrig är perfekta. De är inte genomtänkta in i minsta detalj, inte kopierade från en katalog och definitivt inte 'färdiga'. De är levande. De förändras. De fylls på, rensas ut, byggs om, ångras och görs om igen.
Det är där känslan sitter.
I den där lite sneda hyllan du ändå älskar.
I den där prylen du inte riktigt kan förklara varför du köpte, eller minns varifrån den kommer.
I blandningen av gammalt, nytt, fint och 'Vad f*n hände här?'.
Det är det som gör ett hem personligt på riktigt.
Så nästa gång du tvekar på om någonting passar in, testa ändå. Flytta runt. Häng upp. Ta bort. Ställ dit igen.
Inredning är inte en regelbok, det är mer som ett pågående experiment (med klart varierande resultat).
Och kanske viktigast av allt: Om det känns bra för Dig, då är det rätt.